Vad lagen säger

”Penningtvätt är inte illegalt i sig i dag”
Det är ord från Finanspolisens chef. Det finns inget brott som heter penningtvätt och det kan vara mycket svårt att fälla någon för dess enda motsvarighet, penninghäleri.
Däremot finns en lag säger att banker och andra måste rapportera misstänkta transaktioner. En lag som bygger på ett EU-direktiv från 2005.

FAKTA: Regleras i Brottsbalken
Penningtvätt är inget eget brott i Sverige. En person som tvättat pengar kan däremot fällas för penninghäleri. Det regleras i nionde kapitlet i Brottsbalk i Sveriges lag.En person kan fällas för att ha hanterat pengar från brottslig verksamhet ”med uppsåt att dölja egendomens ursprung”, till exempel genom att ”bortföra, överlåta, omsätta” dem.Det högsta straffet är fängelse i två år.

I flera länder finns lagar som tydligt gör det olagligt att tvätta pengar. Sverige saknar sådana. Ska en åklagare fälla en misstänkt person för penningtvätt är han eller hon förpassad till den del av Brottsbalken som har att göra med penninghäleri. Tekniskt sett kan en person som tvättat pengar då fällas för penninghäleri. Men där finns problem. Ska det klassas som penninghäleri så måste åklagaren kunna styrka ursprungsbrottet, till exempel ett bankrån eller narkotikaförsäljning.

”Penningtvättslagen”

År 2009 kom den så kallade penningtvättslagen, eller ”Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism”, som den egentligen heter. I korthet ger den finansiella institutioner som banker, växlingskontor, husmäklare och andra som kan hantera stora summor pengar, skyldigheten att rapportera misstänkta transaktioner till myndigheterna.

Om till exempel ett växlingskontor får besök av en kund med 15 000 euro i kontanter som denne vill överföra till ett konto, då ska personalen rapportera det till Finanspolisen. Detsamma gäller om någon försöker sätta in flera mindre summor, som tillsammans uppgår till det beloppet. Växlingskontoret måste också ha kundkännedom, alltså föra uppgifter om kunderna, när de etablerar en affärsförbindelse.

Bristande insyn

Problemet med penningtvättslagen är inte dess utformning så mycket som kontrollen av hur väl den efterlevs. Det är svårt att upptäcka rapporteringsskyldiga som inte rapporterar misstänkta transaktionen till Finanspolisen.

-Då är man ganska osynlig för systemet, säger Daniel Vesterhav, utredare på Brottsförebyggande rådet (BRÅ), och som har skrivit en rapport om penningtvätt.

”Dålig kunskap”

Lagen har haft en något begränsad genomslagskraft. Etablerade, ofta ganska stora institutioner som till exempel banker, har utbildat personal och har både inarbetade rutiner och datasystem för att följa penningtvättslagen. Men det finns flera sektorer där rapporteringsskyldiga sällan eller aldrig skickar in några penningtvättsrapporter. Mindre enskilda aktörer som mäklare eller bilförsäljare skickar nästa inga rapporter alls.

-Det finns en generellt dålig kunskap om vad man ska rapportera, Folk kanske inte rapporterar vad de borde, för de tror att det inte är något Finanspolisen är intresserad av, säger Daniel Vesterhav.

FAKTA: EU-direktivet

Direktivet beskriver vilka krav som ställs på finansunderrättelseenheter, tillsynsorgan och de verksamma aktörerna som måste meddela misstänkta transaktioner genom att skicka penningtvättsrapporter.

Finansunderrättelsetjänsten (Finanspolisen) i EU:s olika medlemsländer ”skall ges tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter”, står det i artikel 21.

Länderna ska enligt artikel 25 ”se till att tillsynsorgan som enligt bestämmelse i lag eller annan författning skall övervaka aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden”.

De som är skyldiga att rapportera misstänkta transaktioner ska lagra uppgifter och statistik, så att om till exempel polisen gör en undersökning, ska den finnas tillgänglig. I fem år måste data sparas efter en transaktion eller att kontakten med kunden upphört.

Bygger på EU-direktiv

Den svenska lagen från 2009 baseras på ett EU-direktiv från 2005. Det förespråkar flera saker som Sverige har genomfört, till exempel att stora transaktioner ska rapporteras, och att de finansiella institutionerna, såsom banker, har god kundkännedom.

I det nu sju år gamla EU-direktivet står även att finansunderrättelseenheten (i Sverige är det Rikskriminalpolisen, i förlängningen Finanspolisen) utan dröjsmål ska ha tillgång till de uppgifter de behöver för brottsbekämpning. Det står även att den ska ges tillräckliga resurser för att fullgöra sina uppgifter. Det kan dock ses som en definitionsfråga. BRÅ:s rapport från 2011 (som bygger på tidigare års arbete) visade att flera penningtvättsrapporter fick låg prioritet på grund av personalbrist, och sannolikt inte undersöktes vidare.

-Det kan nog ha stämt. Men som vi arbetar nu, så minskar den risken. Vi har senaste året  genomfört en förändring i arbetssättet vilket innebär att vi har hittat en optimal hanteringsprocess för att undvika eftersläpningar på olika sätt, säger Stefan Kronqvist, chef för Finanspolisen.

Förutom Finanspolisens arbete så ska tillsynsorgan, som exempelvis Finansinspektionen, övervaka marknaden. I Sverige görs det främst med krav på att finansiella institutioner har rutiner för att rapportera misstänkta transaktioner.

Ny lag utreds

För att verkligen göra penningtvätt till ett självständigt brott utreds nu ett lagförslag som kom i mars 2012. I korthet lyfts brottet så att säga ut från Brottsbalken där det i dag behandlas som penninghäleri. Går förslaget igenom blir det ett självständigt brott, där ursprungsbrottet inte behöver styrkas. Dessutom täpper det till en lucka i dagens lagstiftning som gör det möjligt att tvätta pengar man själv olagligt skaffat.

En ny lag skulle innebära en hel del ”nytt” arbete för rättsliga instanser i Sverige, eftersom man då borde kunna komma åt fler som ägnar sig åt penningtvätt.

-Då får vi en annan spelplan att agera på. Penningtvätt är inte illegalt i sig i dag. Blir penningtvätt ett självständigt brott går det att komma åt de som ägnar sig åt det här, säger Stefan Kronqvist.

Länkar:

EU-direktivet 2005/60/EG
Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism