Växling och överföring

Ett sätt för de som vill tvätta pengar är att använda företag som överför pengar till andra konton, till exempel utomlands, eller som växlar mellan olika valutor. Men svenska myndigheter har i vissa fall ingen tillsyn av dem.

Valutaväxlare och penningöverförare. Det är två typer av intitut som kan hantera stora mängder kontanter. Men vilken kontroll och insyn myndigheterna har kan skilja stort.

Växlare utan tillsyn

FAKTA – Valtaväxling

Registrering av finansiellt institut gäller bara valutaväxling som görs kontant. Ifall kunden använder bankkort/kreditkort faller det under betaltjänstlagen och då måste de söka tillstånd. Enda skillnaden blir att de då kan ta emot kort.

Bolagsordning/stadgar från företaget registreras hos Bolagsverket. Men de måste inte registrera sig i Bolagsverkets anti-penningtvätt-register då det är Finansinspektionen som har ansvar över att penningtvättbestämmelserna efterföljs.

Företagen har uppgifts- och granskningsskyldighet (3 kap. ) och har även anmälningsskyldighet: att anmäla misstänkta transaktioner till Finanspolisen.

Valutaväxlare är finansiella institut. Det enda de måste göra för att starta sin verksamhet är att registrera den hos Finansinspektionen (anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet enligt lag 1996:1006). Men man måste inte ansöka om något tillstånd. När de har anmält verksamheten hamnar de i registret över företag som är registrerade. Men men de står inte under tillsyn, det vill säga att Finansinspektionen inte gör någon egentlig kontroll. Detta till trots måste de följa lagstiftningen, ha interna regler för att motarbeta penningtvätt, och är anmälningsskyldiga vid misstänkt penningtvätt och dylikt.

Det finns egentligen inte några gränser för vilka belopp som får växlas. Istället görs en riskbedömning och man sparar kunduppgifter. Om transaktionen av någon orsak verkar misstänksam så ska den anmälas och helst inte genomföras. Vad som ska ses som misstänkt är till stor del en tolkningsfråga.

Att föra över kräver tillstånd

Penningöverförare måste få tillstånd av Finansinspektionen (FI). Det räcker inte med enbart med en registrering. De står helt under FI:s tillsyn, både vad gäller verksamheten och motverkandet av penningtvätt. I övrigt har de samma skyldigheter som andra finansiella institut, dock har FI större kontroll över dem än över företag som enbart är registrerade, sådana som inte behöver tillstånd. Penningöverförare hamnar under betaltjänstlagen. Men hur stora möjligheter har Finansinspektionen att ingripa?

FI säkerställer genom sin tillsyn att företagen följer gällande lagar och förordningar, men rent generellt har Finansinspektionen begränsade möjligheter att uttala sig om hur lagar ska tolkas vid sidan av handläggningen av sina ärenden.
Källa: Finansinspektionen

Penningöverförare har inte heller några egentliga gränser på vilka belopp som ska skickas vidare utan det ska framgå av en intern riskbedömning om transaktionen är misstänksam eller inte. De ska även i efterhand analysera transaktionerna och anmäla vidare till Finanspolisen.

Ifall penningöverföraren/valutakontoret genom riskbedömningen tycker att överföringen är helt i sin ordning finns det inga exakta regler för vad som faktiskt, enligt lagen, är rätt eller fel.