Växlingskontors och bankers rutiner

För att kunna föra över pengar från ett konto till ett annat måste något slags finansiellt system användas, då ofta i form av kontanter eftersom det inte lämnar samma digitala spår efter sig som en kontoöverföring gör. Det gör att en person fysiskt måste leverera kontanterna till en bank eller ett växlingskontor, där det i sin tur kan göras en överföring eller växling till annan valuta.

Då det svenska banksystemet har som regel att ha en god kundkännedom, är det ofta just växlingskontor, illegala såväl som legala, som står för hanteringen av pengatvätt när det kommer till kontanter. Det är inte alltid de illegala kontoren som står för pengatvätten, utan även Forex växlingskontor har använts för att tvätta miljontals kronor.

För att ett finansiellt institut ska ha rätt att arbeta med tjänsten kontant valutaväxling, krävs det att verksamheten är registrerad hos Finansinspektionen. Om verksamheten finner behov av att kunderna skall kunna använda elektroniska betalkort, krävs det ett tillstånd då en sådan funktion faller under betaltjänstlagen.

Men vad är det egentligen som primärt skiljer de två finansinstituten åt?

En bank är en komplicerad och strikt kontrollerad verksamhet, där det är krav på identifikation och ofta har begränsningar när det gäller hanteringen av kontanter.

Att starta en bank är inte något som görs enkelt, vilket leder till att det är de större bankkoncernerna i Sverige som har en dominerande position på finansmarknaden.

Även om det rent juridiskt sett råder samma krav på kundkännedom för växlingskontoren som för bankerna, är det snarare synen på kundkännedomen som skiljer sig åt. För illegala växlingskontor är det istället det ekonomiska som styr, till skillnad från bankerna där det är lagar och föreskrifter som är den primära och avgörande faktorn.

Då bankerna påverkas starkt av viten och sanktioner från myndigheternas sida, är det också en anledning till varför de inte kan riskera att frångå krav gällande kundkännedom. Detta är också en anledning till varför bankerna har juridiska avdelningar som skall kunna hjälpa banken, eller den enskilde anställde, att fatta rätt beslut. Även deras säkerhetsavdelning faller under den här punkten, eftersom det är en slags försvarslinje som skall finna de kundersom har ett brottsligt uppsåt som i ett första skede kan ha varit svårt att upptäcka, och sedan rapportera dessa till myndigheterna.

När ett växlingskontor väljer att starta sin verksamhet, skickas deras bolagsordning och stadgar in till Bolagsverket som registrerar dem. Dock är det Finansinspektionen som har tillsyn över växlingskontoret, och som är den myndighet som ska se till att bestämmelserna gällande penningtvätt efterlevs.

Verksamheten har också i uppgift att granska och anmäla transaktioner de finner misstänkta, eller som på något sätt inte kan bevisas med en rimlig förklaring. Problematiken ligger i att det enligt stadgor inte finns någon faktisk gräns på det belopp som får växlas i ett sådant kontor, utan det skall istället göras en riskbedömning för att se om kunden har ett ärligt uppsåt med överföringen eller växlingen. Verksamheten är också ålagd att spara kunduppgifter, och även att neka en överföring eller växling om de anser att kunden eller pengarna har ett brottsligt uppsåt, samtidigt som de är skyldiga att anmäla misstänkta transaktioner till Finanspolisen.

Läs om hur dessa instanser arbetar:

Ekobrottsmyndigheten
Finansinspektionen
Finanspolisen
Skatteverket
Svenska bankföreningen