Tung arbetsbörda för Finanspolisen

Med omkring 11 000 penningtvättsrapporter och bara 15 personer som jobbar specifikt med penningtvätt, har Finanspolisen en svår uppgift på sitt bord.  EU-direktivet säger att det ska finnas tillräckliga resurser. Att det efterlevs är tveksamt.

FAKTA – Över 10 000 rapporter

År 2011 fick Finanspolisen 11 461 penningtvättsrapporter. 2010 var det 12 218.

En penningtvättsrapport är inte ett anmält brott, utan en rapport om en misstänkt transaktion. Oftast kommer dessa från banker.

Omkring 15 000 företag och personer är rapporteringsskylldiga enligt den så kallade penningtvättslagen, 2009:62.

Finanspolisen är en underrättelseenhet som samlar och bearbetar information. De utreder inte misstänkta brott.

År 2009 skrev Finanspolisen fram 1 180 underrättelseuppslag till andra myndigheter och andra delar av polisen.

2009 biträdde Finanspolisen andra länders myndigheter med information i 272 ärenden.

Källa: Finanspolisen, Brottsförebyggande rådet

-Att vi behöver ytterligare personal för att optimera uppdraget, det är ju fullt klart, säger Stefan Kronqvist, chef på Finanspolisen.
30 personer är anställda på Finanspolisen. 15 arbetar specifikt med penningtvätt, och några andra gör det delvis. Hur många fler han skulle vilja se anställda vill han dock inte kommentera.
-Jag avstår den frågan. Det tjänar inte så mycket till att nämna sådana siffror.

11 000 rapporter

De anställda vid Finanspolisen utreder inte misstänkta brott. Istället hanterar de information, till exempel  penningtvättsrapporter, som är rapporter om misstänkta transaktioner. Förra året fick Finanspolisen ungefär 11 000 sådana. Alla behöver inte vara enskilda brott, utan flera rapporter kan ha ett och samma brott i grunden. Dessutom behöver inte en rapport inte ens ha någon brottsanknytning.

Men alla måste hanteras. Det blir dock omöjligt att lägga lika mycket tid på varje rapport, och medarbetarna måste prioritera. Enligt dem själva får man gå på viss magkänsla.  Eftersom Finanspolisen är en del av Rikskriminalpolisen blir de sistnämdas allmänna prioriteringar också prioriteringar för Finanspolisen. Enstaka misstänkta transaktioner eller mindre summor får lägre prioritet.

”Även små brott är ju brott. Och vi vet ju egentligen inte hur stort det är förrän vi börjar lyfta på stenarna. Jag tror att vi missar mycket där. Men återigen, det handlar om resurser.” Det sa en anställd vid Finanspolisen när Brottsförebyggande rådet (BRÅ) intervjuade dem 2010.

Rapporter las åt sidan

Det kommer kanske inte som en överraskning att en del arbete släpade efter för att polisen inte hann med. När BRÅ undersökte Finanspolisens arbete för ett par år sedan berättade personer de intervjuade att flera rapporter läggs åt sidan på grund av resursbrist.Det händer speciellt i semestertider eller när det är ett särskillt stort inflöde av rapporter.

Den lilla personalstyrkan visade sig också sårbar eftersom de olika handläggarna har specifika ansvarsområden. Om en sådan specialist inte är på arbetsplatsen så riskerar de rapporterna att läggas åt sidan med lägre prioritet, vilket i praktiken kunde innebära att de inte utreddes. ” Är man då specialist på ett område och är borta 2–3 veckor, då läggs sådana ärenden på ”resursbrist”, sa en anställd som BRÅ intervjuade.

Finanspolisens chef känner till problematiken, men påpekar att BRÅ:s undersökning har ett par år på nacken.
-Som vi arbetar nu, så minskar den risken. Vi har senaste året  genomfört en förändring i arbetssättet vilket innebär att vi har hittat en optimal hanteringsprocess för att undvika eftersläpningar på olika sätt, säger han.

”Tillräckliga resurser” en definitionsfråga

Den ”optimala hanteringsprocessen” är vad Finanspolisen kan göra med sina nuvarande resurser. Men som Stefan Kronqvist också sa, så är personalen för fåtalig för att ”optimera uppdraget”.  Det behövs helt enkelt fler anställda på Finanspolisen för att arbetet ska göras tillfredsställande.

År 2005 kom ett EU-direktiv som sa att varje medlemsland skulle se till att tillräckliga resurser finns i arbetet mot penningtvätt. Man kan ställa sig frågan hur väl Sverige efterlever det med en Finanspolis som avsätter 15 personer att arbeta med landets alla penningtvättsrapporter.

Men ett EU-direktiv är dock ingen lag i sig, utan det är upp till varje medlemsland att efterleva det med egen lagstiftning, och i det här fallet tolka vad ”tillräckliga resurser” egentligen innebär.