Svarta ekonomin motsvarar u-ländernas infrastruktur

Organisationen Oxfam förser över 100 000 flyktingar i Etiopen med rent vatten. Foto: Aimee Brown/Oxfam

Organisationen Oxfam förser över 100 000 flyktingar i Etiopen med rent vatten. Foto: Aimee Brown/Oxfam

Den årliga kostnaden för världens alla utvecklingsländers infrastruktur skulle kunna täckas av den smutsiga ekonomin. Siffror från Global Financial Integrity group visar att den biljon dollar som varje år försvinner genom svarta pengar håller tillbaka u-ländernas livsviktiga utveckling.

Bidrag från rika länder kommer inte att räcka för att utvecklingsländerna ska komma på fötter, utan det krävs både företagsinvesteringar och skatteintäkter för att få ekonomierna att fungera. Men det är en svårstartad process när så grundläggande saker som infrastruktur inte fungerar fullt ut.

En miljard människor lever samtidigt på mindre än 10 kronor per dag, och att lyfta dem ur fattigdom skulle kräva enorma summor pengar. Pengarna finns egentligen där. Men de är svarta, eller tvättade efter knarkhandel, illegala vapenaffärer, korruption, företags skatteflykt med mera.

En biljon dollar försvinner varje år ur de fattigaste ländernas ekonomier, visar siffror från Global Financial Integrity group och som Economia hänvisar till. Det är samma sak som organisationen One tidigare påpekat och försökt uppmärksamma G20-länderna om, något Stoppa Penningtvätt tidigare skrivit om.

U-länderna investerar omkring en biljon dollar i infrastruktur årligen, men det behövs ytterligare en biljon för att länderna ska täcka behovet och kunna lyfta sig ur fattigdomen. I vägen för detta står dock lagstiftning, inte bara i dessa länder, utan även i den rika världen, däribland Sverige och övriga EU-länder. Insynen i multinationella företag är låg, och i-länderna tar inte alltför stora steg för att förbättra situationen. Det verkar till och med vara så att Sverige vill begränsa den ytterligare.

– När man tittar på detaljerna vill Sverige begränsa insynen, sa Magnus Walan, senior policyrådgivare på det svenska biståndsorganet Diakonia, i en intervju i P4 Extra.

Det finns ett visst ljus i mörkret: Ett initiativ lett av Afrikas finansministrar undersöker problematiken på deras kontinent, och Ones aktion under G20-mötet i slutet av 2014 tycks ha effekt då den svarta ekonomin som blöder ur u-länderna in i i-länderna nu har hamnat på G20:s agenda.

Men det är en mycket lång väg kvar och det gäller att alla länder gör mer än att prata om problemet. I u-länderna måste staten och dess institutioner erbjuda insyn, ett fungerande styre, och tillräknelighet för att bekämpa korruption och skatteflykt. Sedan måste regler införas, både i i- och u-länder, för att man ska få insyn i det verkliga ägarförhållandet i multinationella företag, så att det inte går att gömma sig bakom skalbolag och andra fasader som döljer vart pengarna egentligen tar vägen.

Slutligen krävs även ett internationellt system där skatteinformation kan utväxlas mellan länder, så att de ställen där penningtvättare och skatteflyktingar kan gömma sina tillgångar begränsas. 90 länder har gått med på att börja utbyta sådan information från och med 2017.

Stoppa Penningtvätt
redaktionen@stoppapenningtvatt.nu